Till att börja med kan jag tala om att jag inte tycker om att presentera mig själv. Det blir lätt så skrytigt liksom.. jag jag jag. Även om det inte är menat att bli så.

Dom flesta som läser min blogg vet säkert vem jag är. Och har hyffsad koll på hur mitt liv ser ut och sett ut.

Så vad finns då mer att säga om mig?

Jag är nog egentligen som vilken hästtjej som helst. Eller som vilken tjej som helst.

Nojjar över min ålder, jösses nästa år fyller jag 26 hela år och har fortfarande inga barn= panik. Men ändå känner jag mig inte äldre än 20.. Vart tar alla åren vägen?

Nu bor jag tillsammans med min underbara pojkvän Stoffe. Verkligen den stora kärleken i livet! Vi kan säga till varandra att vi alltid kommer att leva och vara tillsammans. Och det känns så äkta! Vi litar på varandra och uppskattar varandra. Underbart <3

Jag var inget populärt barn i skolan. Kände mig ibland utanför men va aldrig mobbad eller så. Skulle nog haft en diagnos ställd eftersom jag har lite svårt att fokusera på saker. Jag håller mig lugn men tankarna har alles för lätt att fara iväg på annat och sen fattar jag ingenting. Mina skolår gick trots en del dalar okej. Jag tog mig ut med okej betyg utan att bli någonting. Tog senare CE kortet privat å där är jag fortfarande. Fast i en lastbil.

Dom flesta dagar är jag full av energi och för att funka bäst behöver jag ha flera bollar i luften. Jag tycker om att planera och genomföra projekt. Och mitt hjärta klappar varmt för att hjälpa andra, vi talar då inom hästeriet givetvis. Att hjälpa någon diska är verkligen något helt annat!

Jag vill vara omtyckt. Det är sjukt drygt när man inte kommer överens med någon eller om någon har något emot en. Har fått lära att jag ibland kan uppfattas som snobbig, antagligen för att jag köper märkes utrustning till mig å hästarna. Men varför skulle jag vara snobbig för? Ni som känner mig hoppas jag vet att jag inte är det.. Jag vill vara omtyckt. Och då menar jag inte att folk ska stå och buga framför mig, hylla mig och kyssa mina skor. Neeej. Bara att kunna hälsa glatt på folk och kunna småprata lite. Delge varandra om saker och ting.

Jag har ett långt tålamod. Blir sällan riktigt arg. Skulle tro att det är ett fåtal personer som sett mig riktigt arg. Upprörd kan jag bli, men riktigt arg - de är inte ofta. Precis som far min. Men när de väl smäller till å man blir riktigt förbannad, då rekommenderar jag att inte vistas i närheten.

Det räcker så va? :)

 

Stina

29 december 2012 01:37

Hej där! Oj oj.. Jag har iaf aldrig uppfattat dig som snobbig utan snarare blyg och försiktig, ville inte vara i vägen. Att du nu vågar tro på dig själv och att du tagit dig dit du är idag kräver enorm styrka och ett jävlar anamma som få pallar! Du vet vem du är och vad du vill, fortsätt så. Det sticker i mångas ögon och isf får det stå för dem. De är oftast äldre än dig och har inte kommit hälften så långt som du! Så länge du är sann mot dig själv och gör det du vill för DIG och ingen annan och är trygg i det, så kommer du gå hur långt som helst. Gott nytt 2013! Kram Stina E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna bloggen kommer jag att ta bort inom kort. Vill ni fortsätta läsa om vad jag gör, vilket jag hoppas att ni vill så får ni istället klicka in er på- http://systrarnawester.bloggplatsen.se :) Jag och syster kommer numer att blogga där. Så fö...

Ikväll ska jag bestämma mig för hur jag ska göra med denna bloggen.. Håll utkik om ni vill veta.måste jobba vidare nu ;) ...

Något tog luften ur mig.. Kvar sitter bara ett skal här i soffan. Hum "/ så typiskt mig på nått vis å bara " dö av" . Jag startade datorn och sen dog ja. Humf. För mkt oroande tankar och jobbiga funderingar antar jag. :( Ska jag sluta blogga helt...

Men kom bara ut med hästmat :) tittade på en grimma, men fanns inte någon full kvar. Va ju inte direkt viktigt men den va mysig. Nu åker vi mot jula, det är dit vi skulle till från början. :) Ridhuset är bokat imorgon klockan 18.30 :) ska fundera...